Bilderna är från Style.com och illustrationerna står jag för.
-
Central Saint Martins spottar ur sig talanger och därför är det alltid lika spännande och roligt att se vad årets avgångselever skapat. Då det för etablerade designer handlar om att bibehålla och bestyrka sina varumärken och samtidigt förnya sin design är det för de nya begåvningarna som examineras här bara att ta ut svängarna, sträcka på benen och verkligen visa vad de går för. Precis så kändes det då eleverna från Borås Textilhögskola här hemma visade på den nyss avslutade modeveckan. Där gavs det plats för att experimentera och tänka i nya banor. Kommersiella intressen är inte lika styrande och där de lämnar plats ges konsten svängrum.
-
Årets visning från CSM var en härlig rad fina hantverk där proportioner, silhuetter och mallar ställdes mot väggen. Bilderna ovan är ett litet urplock av de drygt 200 kreationer som presenterades. Första bilden är från en designer vid namn Lilly Heine. Hennes kollektion bestod av finmejslade och svårmonterade plagg i en blek färgskala. Mjukt och fint och väldigt avancerat. Martina Austin Spetlova heter designern bakom look numero dos. Jag föll pladask för hennes lekfulla färgpalett och spännande tekniska design. Stora sömmar, tunga material och geometri var Charles Youseffs melodi (bild tre). Jag gillar enkelheten i utformningen och den helvrickade silhuetten, hej Lady Gaga liksom. Den sista bilden är av en designer vid namn Amy Stephenson. Mjuka och lätta plagg i dova färger sammanfogade av vad som skulle kunna vara tunna plåtskivor. Det ser ut som läskburksaluminium i grälla färger. Jag förstår med andra ord inte riktigt vad det var men jag gillar det ändå.
-
Illustration nummer ett är ännu en från Martina Austin Spetlova och nummer två är mitt försök att återge en orange kappa från Tamara Chungs kollektion. En serie raka, välskräddade plagg i få färger. Effektfullt och enkelt.
På tal om Proenza Schouler har de i dagarna lanserat sin första annonsampanj. Jag gillar. Den går ton i ton med kollektionen och även om jag inte är upp över öronen förtjust så är den väldigt snygg. Rå, ung och luktar olja (om nu en kollektion kan ha en lukt? I så fall luktar Proenzas en blandning av parfym och bensinmack).
Fyra favoriter från helgens Emmy awards. Anna "True blood" Paquin bar en svart Alexander mcQueenblåsa. Christina Hendricks visade effekten av att leka med kontraster i en enkel lavendelblå Zac Posen. January Jones hade en helt makalös kornblå skimmrande sak från Atelier Versace och Emily Blunt sågs i en enaxlad sval Diorklänning.
Favoriterna av favoriterna på modeveckan. Rodebjers rena elegans, favoritplagg: den långa sidenkappan i benvitt. Carin Westers strålande serie lekfullhet, bärbara, välskräddade looks, favoritplagg: de höga, vida kostymbyxorna i siden. Ida Sjöstedts flickdröm, favoritplagg: allt med fjärilmönstret. Och slutligen Filippa Ks minimalistiska 90-talsvision, favoritplagg: de gula byxorna (vad annars?).
När man befinner sig på sommarlovets yttersta dag och kikar över kanten finns det få saker av substans att ägna sin tid åt. Jag har bloggat, uppdaterat min facebookstatus, slöläst Svindlande höjder (tappat bort mig och börjat om, tappat bort mig och börjat om igen), ätit plockgodis till frukost, lunch och middag och målat alla tånaglar i olika färger. Min nya sysselsättning är att kolla på Naturfilm i svtplay. Har lärt mig massor om sydafrikanska glasögonpingviner. Det är väldigt kul hur man väljer att skildra djurvärlden i svts naturfilmer. De har hittat på att en av pingvinerna heter Henry och ger sig ut på äventyr i någon slags semesterort. Dessutom pratar Henry brittisk dialekt och verkar ganska korkad. "Oh, jolly ol' chap where might my friends be going" säger Henry och så stapplar han iväg. Som sagt, få saker av substans.
Jag tror jag tvingats acceptera att sommaren gjort sorti. Det känns sorgligt. Varje höst är nytt kapitel men denna skiljer sig från alla de tidigare då jag har absolut ingen aning om vad som komma skall. Ingen skola. Inget jobb. Tomma dagar fria att fylla med vad jag vill. Är så fruktansvärt rastlös. Jag är inte gjord för att inte ha saker att göra. Tar djupa andetag för att hindra mig själv från panik, vinkar hejdå till sommaren som varit helt fantastisk och välkomnar hösten och vad den nu har att erbjuda.
Proenza Schouler ger oss en edgy skoluniform för höstens skolstart. Dufflar i A-linjemodell, höga midjor och mycket ben. Plisserat, baby-doll och petroleumfärgade pälskragar (det är sannerligen mycket päls i höst). Där fanns bland annat ett par jeans, framtagna i samarbete med J-brand, i ett spindelvävsmönster i både vitt och blått. Höga platåer och knästrumpor fanns det gott om. Det osar New York bad-girl och rå lyx om hela kollektionen. Nåt Georgina Sparks skulle ta på sig ungefär.
Whyred: Roland Hjort vill göra gemensam design för kvinnor och män. Enkelt, bekvämt och fritt är ledord. Jag måste säga att i den första bemärkelsen har han lyckats. Jag föll för en färgkombination på herrsidan. Där var en senapsgul tröja, en svart kofta, beigea kosymbyxor och en vit kavaj. Sedan upptäckte jag att samma färger fanns i liknande kompositioner för kvinnor. En transparent blus, vit kavaj och senapsgul sidenkjol tillsammans med fantastiska bruna läderstövletter. Kollektionen i helhet är en serie av vida kostymbyxor, mörka gråskalor, enkla och snygga kavajer och enskilda inslag av kornblått. Senapsgult till cognacsbrunt och några mönstrade plagg med bland annat rosmotiv. Där fanns lager-på-lager men i måttlig grad, fjäderdetaljer och helheten är valmanövrerad, enhetlig och genomtänkt.
-
-
Carin Wester: Det här är en genomgående stark visning tongiven av 70-tal och manligt möter kvinnligt. Carin har satt karlar i spetslinnen och långklänning och tjejer i långrock och hatt. Fjädrar, träpärlor och virkat och jag tänker Twiggy och Sonny&Cher. Vida, böljande kostymbyxor dyker upp och jag tänker Annie Hall. Pistagegrönt skiftar förbi och sedan ett par höga byxor med pressveck i naturvitt siden tillsammans med en kort jumper och jag tänker: fullträff Carin!
Nakkna: Avant-garde, androgynt, grafiskt och nedtonat. Det är svårt att sätta ord på Nakknas vår. Den är vacker helt enkelt. Den diffus och lite smutsig. Där fanns draperingar, symmetrispel och en överhängande surrealistisk och älvliknande urban elegans.
-
-
The Local firm: Blockmönstren från förra säsongen är kvar i en uppdaterad form. Färgskalan är naturnära och i fråga om både mönster och material är tekniken grafisk. Stylingen är fantastisk och helhetsavgörande. Även här är assymmetri en viktig ingrediens. Kollektionen är modern, lättburen och mjuk. Och fin. Väldigt fin.
Cheap monday: Cheap mondays vår är en humoristisk framtidsvision. Den är sportig ung och fulsnygg med slitna, dekorerade och stentvättade jeans, magkorta tröjor, stövletter i plast och mycket transparens. Bakgrunden av ett regnigt Stockholm sett från Riddarholmen var effektfull och snygg bakom den aningen avklädda, aningen blöta och definitivt råa kollektionen. Rått med glimten i ögat dock. Vad mer? En del nudefärgat, Plåtniklas dök upp i en herrskjorta med tillhörande knäkorta byxor i glänsande silver, lite 80-talssilhuett på killarna och helhetsintrycket säger mig ungefär OKEJ anno 1997. Framtid, tillbakablick? Je ne sais pa, Cheap mondays vårkollektion får stå för sig själv.. och det gör den.
-
-
Ida Sjöstedt: Jag blir lite varm i hjärtat av sånt här fint. Det finns inte ett enda plagg i Ida Sjöstedts vårkollektion som jag finner ens ett uns av tvivel för. Hollowoodglam möter dekadent 20-tals donna och någonstans mellan LA och Paris landar hon i Orienten. Jag älskar (!) leopard och fjärilprintsen, brokaden och spetsen. Där finns bland annat en klänning och en cape i guld som såg ut att vara gjorda av pappersdukar eller presentpapper och var så tokigt fina. Helheten kände ny. Spännande. Mimmi Pigg. Där finns också en vinröd volangkjol tillsammans med en koboltblå kimono-blus och hela symfonin avslutades med en rad spets- och tylldrömmar värda ett hus som Valentino eller Nina Ricci.
Stylein : En sval, kvinnlig, urban elegans är hemvist för Stylein i vår. Kollektionen går i svart, vitt och metalliskt blått med få avbrott. Den känns naturlig och okonstlad och definitivt trogen sitt namn med draperingar, vackra fall och enkla silhuetter. Materialen är lite mer vågade nu än tidigare och det känns skönt för är det nåt jag saknar så är det att Elin Nyström tar ut svängarna lite mer. Jag tyckte mycket om kombon svart läder möter mjukt gråblått silke och materialmixar som denna gör kollektionen så mycket mer intressant. Stylein har gjort framsteg.
-
-
Filippa K: Först och främst, här är ett praktexempel på hur minimalism gjorts intressant. Att använda knallgult som kontrastfärg är smart och väldigt iögonfallande. Våren hos Filippa K är 90-tal, mjukt välskräddad och typisk för sitt märke. Jag älskar den här kollektionen, den passar tidsmässigt som handen i handsken och är väldigt gåbar under rådande internationella trender och samtidigt väldigt svensk. Den är sammanhängande och begriplig utan att bli trist. Favoriten var en gul kortärmad tshirt som bars nedstoppad i en enkel vit draperad kjol buren tillsammans med enkla sandaletter, en gul kuvertväska och ett stort halsband. Det behöver inte bli mycket svårare än så.
-
-
HOPE: Ann Ringstrand och Stefan Söderberg bakom HOPE har tänkt svenskt i år. Det syns. Cognacfärgat läder och tunna plisserade klänningar var två av mina favoritfrekvenser i kollektionen. HOPE är bra på att fokusera på material, något som är tydligt i år. Bärbarheten och de enkla rena linjerna gör hela kollektionen för mig (och så fanns där en arméparkas jag älskade).
Jag har en liten sammanfattning från modeveckan coming up. Godbitarna, summan av kardemumman och grädden på moset so to say. En liten lista över mina favoriter helt enkelt. Håll i er.
Hösten bjuder på en drös med återblickar. Mad men-influenserna kunde inte vara tydligare hos Louis Vuitton, Prada och van Noten. Stickade jumprar, klockade vida silhuetter, beehive-frisyrer och dressade enhetliga tvådelade dräkter med låga, eleganta pumps. Även hemma på svenska modescenen yttrar sig den prydliga hemmafrun. Ida Sjöstedts romantiska, mjuka tolkning inför våren 2011 är mer lekfull, yngre och, ja, mer bärbar.
-
Intressant är det att se skiftande utvecklingsmönster i modevärlden. En sak svarar alltid på någonting annat, även då det säger sig vara fristående och självständigt. Om den romantiserade bilden av 50-tals hustrun talar enbart för en modemässig, distanserad tillbakablick eller på att vi strävar efter gamla ideal även i vårt leverne kan jag inte svara på men jag tycker om hur den här industrin är så föränderlig. Den unga grunge-tjejen med mascara under ögonen och Alexander Wang-ryggsäck har fått lämna plats åt en tjej i hornbågade glasögon och lågklackade pumps. Tjejen i stilettplatåer och paljettprydda Balmain-axlar har svidat om till loafers, gubb-byxor och en mjuk angorajumper.
Nu är jag hemma i Estocolmo igen. Barcelona var kanonfint, trist att åka därifrån. Nu är jag sjuk men det får det vara värt tycker jag. Jag slänger upp bilder och berättar mer asap, nu ska jag försöka vända tillbaka dygnet till Sverige-rutiner och vänja mig av med siesta, middag klockan tolv och somna i soluppgången. Natti natti.
Finns det något finare än morgonsol? Tror inte det. Idag ska jag jobba långpass och sen är siktet inställt på att hänga med min Cissi. Är egentligen sugen på att gå ut i helgen men kontot säger nej och jag jobbar som en tok. No fun. Får spara mig tills Barcelona istället. (Snart snart snart!)
1. Okej, hade någon sagt till mig för, låt oss säga en månad sen, att jag skulle sukta efter militärmönstrat igen hade jag troligen rynkat ögonbrynen och tänkt att aldrig i livet, inte efter lågstadieåren då jag hade rosa militärmönstade prasselbyxor. Kalla mig trendslav eller inkonsekvent if you will men åh, sjuttsingen vad jag gillar det. Aj aj sir, jag infinner mig! (Zadig&Voltaire)
-
2. Precis en sån här kappa vill jag ha i höst! (Max Mara)
-
3. Ingen nyhet att jag älskar Balenciaga. Den här pyamas-aktiga kombinationen är fantastisk. Alla bilderna i det här inlägget kommer från Style.com och jag citerar modell/bloggaren Hanneli Mustapara som där sammanfattar med att säga att "It looks like a fifties housewife gone wild!"
Jag målar naglarna, bloggar och tittar på Americas next top model (säger det med inlevelse som Tyra). Går det att bli liiite mer brudig? Tror fan inte det. JO! Om jag åt Ben&Jerrys! Om jag åt Ben&Jerrys skulle bilden va fullbordad. Det gör jag inte. Fast det skulle ju va rätt shysst med glass.. CRAVINGS!
Som om det inte vore nog med den här klänningen från Jason Wu, eller de här skorna från Brian Atwood, så har jag hittat tre guldkorn (höhö) till. Skorna är Louboutin (nähä?), jackan värdig Michael Jackson är från Moschino och väskan från Louis Vuitton. Jag vill va guldig som en tio-krona i höst. Gärna till det priset också.
Just nu är jag lite stuck på Eddie Vedder och soundtracket från Into the wild. Låter lite Ray Lamontagne, eller José Gonzalez, men det antar jag att Spotify kan berätta för er på en nanosekund.. Bra, bra, jättebra är det i alla fall.
Hatt & väska-Asos, Stumpbyxor, skor, diadem och kjol-Topshop, Sjalar och skjorta-Weekday
-
Hösten hos Jcrew var lager på lager på lager. Ribbade, tjocka strumpor, vädertåliga kängor och skogshuggarvintrigt. Att vara barbent går även på senhösten men bara med rätt utrustning i övrigt. Kollektionen är en balansgång mellan hårt och flickigt. Enkla plagg men i så flertaliga kombinationer som möjligt, hatt eller mössa är nyckelplagg och ledorden är varmt och pojkigt men med rouge på kindbenen.. Engelsk landsbygd möter, typ.. Gossip girl?
