fluorescentmoonlight

Mästaren av starka statements har levererat en resort-kollektion som inte gör mig besviken. 70-talet i en uppdaterad version skulle man kunna säga. Eller 70-talet i rymden.. Twiggy möter Terminator ungefär.

-

Ghesquiére själv beskriver kollektionen som ”Techno boheme” och inspirationen kommer till stor del ifrån de flygplansdräkter grundaren Cristobal Balenciaga designade på 60- och 70-talen.

-

Enfärgade dräkter med inslag av lekfullheten som står sig genom alla Balenciagas skapelser. Retro och robotaktigt, småmönstrat och stormönstrat, blockmönstrat och missmatchat. Jag associerar med lego eller eventuellt något pixligt tv-spel. Färgkombinationerna är genialiska, som alltid hos Ghesquiere, och de både fångar och lurar ögat. Helhetsintrycket är fantastiskt även om inte allt föll mig i smaken (bland annat en på höften buren långkjol och en rad kort skurna shorts) och betyget blir långt över min förväntan på en resort-kollektion. Men å andra sidan så är det ju Balenciaga vi talar om.

Bilder från tv4 och SvD.

På lördag är det dags för bröllop. Personligen ser jag mest fram emot klänningen och att få slut på bröllopstjatet. Ovan ses i alla fall sex av våra svenska designers idéer för Victorias brudklänning som de gjort för SvD i samarbete med Bukowskis.

I dagarna auktionerades dessa ut på PUB i Stockholm och klänningarna visas därav hos högst bjudande, Rhösska muséet, i Göteborg i sommar.

Jag gillar dem allihopa, men favoriten är den av Behnaz Aram på Whyred (6.). Enkel, klassisk, elegant och kombon gammeldags spets - modern skärning är kanonfin. Gillar den lite fyrkantiga ärmen och den vågiga halsskärningen. Anna Holtblads (1.) 50-talsdröm är också den fantastiskt fin, sälskilt med den långa ärmen och draperingen framtill som slutar i ett släp på ryggen. Lovisa Burfitts (4.) är klassisk och vacker men kanske lite tråkig. Kanske just därför också den som känns mest trolig att Victoria faktiskt skulle välja. Astrid Olsson på Fifth avenue shoe repair skapade en kort volymiös och enkel klänning (3.) med en avtagbar bolero, i vad som ser ut som origamivikt papper men egentligen är siden, och Ann-Sofie Back en enkel sak i sidenspets med markerade axlar. Om Burfitts känns mest trolig som just Victorias val så känns nog Martin Bergströms (5.) bidrag minst troligt att vi skulle få se Victoria bära.

Anywho. Väldigt kul att se hur de olika klänningarna ser ut i färdigt tillstånd då skisserna gjordes redan förra året. Dock verkar det klargjort att uppdraget att designa Victorias klänning givits till Pär Engsheden. Silvia bar Dior då det begav sig och fastän jag förstår svenskarnas önskan att se svensk design så klappar mitt modehjärta och önskar att vi hade fått se Galliano eller Alexander McQueen i Storkyrkan på lördag.

bilder från Style.com och Hermes.com

För ett par veckor sedan tillkännagavs att Jean Paul Gaultier slutar som creative designer på Hermés. Stafettpinnen lämnas istället över till Chistoph Lemaire, tidigare verksam på Lacoste. Gaultier vill fokusera på sitt eget varumärke efter sju år på Hermés.

Jag är lite förvånad över designerbytet. Att gå från amerikansk sportswear till prestigefull fransk lyxdesign är ett stort steg för Lemaire och Gaultiers mantel är tung att axla. Inte minst blir jag konfunderad över att Lemaire lämnar Lacoste efter att ha sett intervjun med honom i svenska Fashion (som finns att se här). Där berättar han om hur han ogillar hur andra modehus, utan att nämna namn, tar in designers som inte passar ihop med husets själ. ”Personally I couldn't work for any kind of house. I need to understand where it comes from, to understand the philosophy behind it.”

Kanske söker Hermés en mer vardagsinriktad design och i så fall är valet av designer förståeligt men jag undrar dock över om det är intresset av bra design eller intresset av att sälja mer som varit drivande i valet av Lemaire.

Bilder från maisonmartinmargiela.com

I sommar har Sommerset House i London en utställning för Martin Margielas 20 år i branschen. Martin Margiela är ett unikum i modevärlden. Hans avant garde-kreationer sopar banan med både sympatisörer och kritiker. Han skapar oberoende mode som välter omkull ideal, trender, normer och en och annan front row-seat i farten.

När andra designers gör sitt bästa för att visa upp sig är Martin Margiela nästintill anonym. Så även hans märke. Modet tar all plats och det kommersiella hålls i kulisserna för att inte kompromissa med det. Margiela skapar mode med intelligens och lekfullhet, själständighet och edge vilket nog resulterat i lika många höjda ögonbryn som positiva reaktioner. Men faktum är att modevärlden behöver designers som Martin i framkant. Designers som banar väg för ett think outside the box-perspektiv och som är orädda att bryta mot alla regler som estetiken begränsas av.