Jag är sjuk som ett ägg och har de senaste dygnen legat och stirrat i taket, läst Harry Potter och haft Nip tuck-marathon, tyckt synd om mig själv och spelat Texas hold 'em med katten. Det var allt jag hade på hjärtat. Snyft.
Matthew Williamsons vårkollektion är fin att vila ögonen på både i helhet och i detalj. Det här är ungefär så nära en grand slam inför våren som jag känner att jag kommit. Jag väntar fortfarande på den där kollektionen som liksom knockar sockorna av mig men tills dess är Matthew Williamsons ett mycket bra tidsfördriv.
-
Inspirationen säger han kommer ifrån tanken att en modern tjej landat på en öde ö och att hennes ordinära garderob med tiden börjat blandas upp med naturens egna material. Låter kanske lite flummigt men visst syns tanken där i kläderna. Safari-skjortor och tweedjackor, påsydda nitar och metalldekorationer, brodyr, krås och siden mixades ihop med fransar, trä, pärlor, tofsar och botaniska mönster. Färgskalan är definitivt idébärande, mörkt grönt möter grälligt orange och ljust azurblå får kontrast i brunt, gult och skimrande kornblått.
-
Kollektionen är, precis som jag nämnde ovan, fin i både helhet och i detalj. Inte bara är kollektionen bärbar och fin att beskåda i den helhet den blir presenterad i här, den tåls också att synas, plockas isär och kombinera om. Det är det som gör den särskilt intressant. Detta tillsammans med en spännande ny approach, en prövande färgskala (som skiljer sig en hel del från övriga visningar för våren) samt en lekfullhet som bevisar att man inte måste vara Galliano eller Ghesquiere (även om de är fantastiska de med) för att vara nyskapande.
Har: dragit på mig en förkylning och spenderat dagen i sängen med Harry Potter. (Boken alltså, inte the real thing)
Tänker: på jobb jobb jobb. Vill åka tidsmaskin tillbaka till gymnasiet och säga åt mig själv att ledighet inte alltid är en blessing. Efter ett tag blir den bara riktigt jävla tråkig.
Läser: Björks träffsäkra krönika om 70-/90-tal på Rodeo, DNs kultursidor och fjortisbloggar.
Tycker: att det är ett jäkla tjaffs om oväsentliga saker just nu. Politik hit och politik dit, alla blundar för det riktigt viktiga, hallå Kissie och Paow har bråkat!
Lyssnar: på Aloe Blacc, Stevie Wonder och grannen som klipper gräset.
Just nu vill jag lyssna på sånt vi spelade i bilen på långa resor med familjen när jag var liten. Sånt mamma spelade när hon städade och sånt pappa (i otakt) trummar med fingrarna mot ratten till.
-
Carly Simon - You're so vain
Carole King - I feel the earth move
Rolling Stones - You can't always get what you want
Jag saknar sommaren. Det hann hända mycket kul och fint och bra men det gick alldeles för fort. Det fanns så mycket kul och fint och bra som inte fick plats.
Jag tog studenten. Det var precis som man fått berättat för sig, ett intensivt luckorus.
Jag åkte på festival för första gången. En del trodde jag skulle ge upp efter en natt i tält och lera men icke! Jäklarns vad kul det var.
Vi åkte österut och hälsade på fina släkten i byn som har samma namn som min familj. Femhundra galna Slotte-släktingar på samma plats under en vecka med mycket kärlek och mycket mygg.
Sommaren avslutades i Barcelona. Tokfin stad som var svår att lämna.
SPORT: Sportinfluenserna lever kvar i vår. Funktionellt och praktiskt. Kanske inte de mest välanvända termerna inom mode. Bild: Yigal Azrouël. Andra sportiga visningar: Charlotte Ronson.
-
TRANSPARENS: Genomskinligt och skirt är vårens melodi. I lager på lager eller direkt på hud för den som vågar och vill. Vi ser en hel del genomtänkta nya sätt att använda transparenta tyger i vår vilket ger nya kombinationsmöjligheter och fräshar upp en hel del. Bilder: Topshop Unique och Richard Nicolls. Andra visningar med tunna tyger: Max Azria, 3.1 Phillip Lim och Michael Kors.
-
90-TAL: Så mycket mer officiellt än så här kan det inte bli. 90-talet är tillbaka. Tydlig och rå minimalism, halterneck, pookrage, metallic och platåskor. Fulsnyggt, nostalgiskt och alldeles alldeles underbart. Bilder: TSE, Helmut Lang och United Bamboo. Fler flashbacks hittas hos: Calvin Klein (duh!) och Acne.
-
VITT: Denna ickefärg förtjänar en egen kategori. Det är så mycket vitt just nu att vi blir bländade. Och då snackar vi helvitt, från topp till tå! Bilder: Calvin Klein och Zero + Maria Cornejo. Du hittar vitt hos: de flesta men Helmut Lang och Alexander Wang.
-
70-TAL: Ännu en era som gör comeback, även här till min stora förtjusning. Vida byxor, hippiedrömmar, burriga hår, färgexplosioner och virkat. Jag (med ena foten stadigt i nutid) gör en Spotify-lista med Carly Simon och Rolling Stones och infinner mig med glädje. Bild: Z spoke by Zac Posen. Andra 70-talsvibrationer känns hos bland andra: Marc Jacobs.
Jag spenderade min födelsedag här. I svampskogen med familjen. En del fick vi med oss hem innan regnet öste ner. Tillräckligt för världens godaste svampsoppa (med ädelost) till middag och till svamptoast till mellanmål flera veckor framöver. På kvällen spelade vi spel och sen svidade jag om från stövlar till födelsedagsstass och åkte in till stan. En fin kväll blev det också tillslut och jag åt födelsedagstårta när jag kom hem igen.
Födelsedagen igår var jättemysig. Lite regnig och spontan men precis lagom. Nu ska jag käka en brakfrukost och titta på Gossip Girl. Läste på DN.se att Robyn kommer vara med i ett avsnitt under hösten, det ska bli roligt att se. Sen ska jag (och resten av Sverige) till en Vallokal och rösta. Jag gör det för första gången och känner mig ganska säker på mitt val. Det känns bra. Ikväll blir det Valvaka!
Satte mig och kikade lite i pappas gamla LP-samling. Hittade en ospelad The Wall med Pink Floyd och en hel drös med Bob Dylan. Önskade lite att man fortfarande köpte musik såhär. Att den kom i ett stort fint fodral och tog mycket plats så att man kunde ha den framme och titta på. Inte förpackad som mp3-fil, lika lätt att ladda ner som att radera.
Hej yo tjolahopp. Idag har jag varit hos frissan. Det blev några centimeter kortare och ett par nyanser ljusare. Jag känner mig lite som en hattifnatt men jag har inte bestämt mig ännu om det är någonting bra eller ej. Antingen ser jag ut som en rysk skurk ur någon dålig actionrulle eller så är jag jättenöjd.. Hmm.
Marc Jacobs vår är lika snurrig som vi är vana vid. ”Everything I love, wich I can't get out of my head, so shoot me” säger han själv urskuldande. Det är färg och det är mönster och det är som ett kofettiregn alltihopa. Inte minst är det 70-tal. Någon sa Jodie Foster i Taxi Driver och det är att slå huvudet på spiken. Bekymmerslöst, lyxigt hippe-esque, mycket bara axlar och byxdressar, längderna var antingen till marken eller pyttekorta och krusiga frisyrer pryddes av bredbrättade hattar.
-
Stylingen var kanske lite excentrisk och vissa färgmatchningar föll mig inte riktigt i smaken men jag gillar det faktiskt. För att det är helknäppt och på gränsen till osmakligt, det är liksom mormors pyamas och vaxduk på samma gång och ändå är snyggt. Eller ändå, kanske snarare just därför!
Hösten 2009 slutade Olivier Theyskens på Nina Ricci. Efter en tid i ovetande chockades modevärlden av hans återkomst hos Theory. Ett märke med betydligt lägre rang och prisklass än Theyskens tidigare. Anledningen till bytet, säger han, är att han längtade efter att göra något mer personligt och göra det tillgängligt för fler. Det är fint. Det är bärbart, urbant och avskalat. Bekvämt med fokus på funktion. Jag hoppar inte av glädje men jag gillar de fotvida jeansen och de långa längdern i övrigt. Jag gillar de spetsiga platåklackarna som verkar vara i blå metallic. Fast jag känner att det här har jag sett förut. Jag kan inte hjälpa det men jag saknar de långa drömlika aftonblåsorna han gjorde hos Nina Ricci (se våren 2008) och även om det känns härligt med nya initiativ så hade jag gärna sett lite mer banbrytande design än det här.
Idag har jag druckit finfint kaffe och ätit stans godaste macarons på Chokladfabriken. Hade sällskap var en finfin bästis också. Det var allt för stunden. Peace out.
New Yorks modevecka är igång. På tapeten är det mycket vitt och avskalat. Det nya beiga månne? En del transparens och en del pasteller, stänk av sportinfluenser (Charlotte Ronson visade hoodies, parkas och mössor) och Carolina Herrera visade upp asiatiska influenser (precis som Ida Sjöstedt på Stockholms modevecka).
-
Ovan ses fantastiska ALTUZARRA där det var geometri, neon-inslag, fokus på form och härligt spejsigt. MAX AZRIA var fint, svalt, luftigt och pastelligt. Långa längder och mjuka material. ALEXANDER WANG var verkligen vitt vitt vitt. Sportigt med assymetriska inslag, en del koppartoner och lite turkosblått. Snörda kängor med platå. Lätta material och snygg styling med backslick, målarstänk och fjädrar(?). Och så BAND OF OUTSIDERS som var härligt, opretentiöst preppy med inslag av 70-talsromantik.
SVT pratar med 70-talskids om det trendigaste man kunde ha på sig då det begav sig, Puss&Kram-jeans från Gul & Blå. Jag frågar mig om det fortfarande är så. Att man blir "utflabbad" för fel byxor. Att man köper dyra kläder som faller isär i sömmarna men tycker att så länge loggan är på så är det värt priset. Någonting säger mig att klimatet ändrats. Lite i alla fall. Eller?
-
Intressant är det i alla fall att se hur barn/ungdomar försvarar någonting som de mer eller mindre blivit påtvingade. Intressant också att se hur sanningen smyger sig på. Visst är jeansen snygga men egentligen så är det ju märket som är det väsentliga. Kan tyckas motsägelsefullt att jag som modebloggare och ur allmänhetens ögon nog kan betraktas som en del av den homogena massa som dessa utgör kritiserar en av modefenomenets väsentligaste delar - trendkänsligheten, imiteringen, behovet av att rätta in sig i ledet. Faktum är att jag tycker att det är spännande att granska och iaktta det. Det är en spännande del av hela modeprocessen - från skiss, till runway, till butik, till kopia, till konsument (till bäst före datum). Det är någonting oundvikligt och inskränkande på samma gång. Flickan i videon som pratar om att "vanligt folk" också skulle köpa byxorna om inte märket fanns och priset var högt. Behovet av att urskilja sig från massan. Eller kanske snarare att köpa sin plats in i den.
-
(En fin grej värd att notera är den gamla Stockholmskan. "Skemmas för braller." Fantastisk!)
Jag tror att inspiration i bloggform är så uppskattat just eftersom det är verkligt. Att se ett plagg i en tidning är en sak men att se det på en person, kombinerat med andra plagg, gör det verkligt. Visserligen lite trist då det begränsar hur och till vad vi bär kläder men samtidigt förståeligt. Kan hon, kan jag. Och visst, blogghypade saker förlorar ofta sin charm och då tusentals modebloggare kramat livet ur en trend man faktiskt gillar (typ fårskinnsfodret) så till den milda grad att man kräks på den önskar jag att bloggar kunde uppmana mer till kreativitet istället för imitering. Äh vad fanken vad jag pladdrar. Egentligen skulle jag komma fram till att jag gillar streetstyle eftersom det spelar lite på samma klockor. Stil och mode ute i verkligheten. Det gillar jag.
-
1. Enkel och rakt skuren skjorta, pennkjol och röd cardigan. Det skulle kunna låta så trist men ta på trissor det är det inte. Gamla trick funkar än. Klassiska plagg i kraftiga kontrastfärger sitter som ett slag i magen!
2. Ännu en klassiker. Höga pumps till smala, slitna jeans. Så jäkla effortless.
3. Där är den! Zadig Voltaire tröjan jag skrev om för ett tag sen. Just som man trodde man fått nog av mönster missmatchningar. Och klockan. Need I say more.
4. Det är mycket snack om rött i höst. Inte mig emot men jag ser gärna mer färg överhuvudtaget. Särskilt i vårt svartklädda land.
Andreia Chaves: är en brasiliansk skodesigner. Inspirerad av uppväxten i Sao Paulo skapar hon skor ur kaos, olika infallsvinklar, synvillor och drömlika idéer. "The invisible shoe" ovan är gjord i ett speglande material vilket gör den helt kamouflerad i alla miljöer. Häftigt, kreativt och nytänkande!
Acne Resort 2011: Jag kan inte riktigt släppa hur fin den är. Läder möter svepande siden. Vilda västern möter uban nutid. Jag tror jag ska lägga undan pengar tills de där cognacbruna läderskorna med blockplatå kommer i butik. Det finns en risk att jag ruinerar mig annars.
Robyn Body Talk 2: Lika bra om inte bättre än Pt 1. Fina, bästa, snyggaste Robyn!