MW
Matthew Williamsons vårkollektion är fin att vila ögonen på både i helhet och i detalj. Det här är ungefär så nära en grand slam inför våren som jag känner att jag kommit. Jag väntar fortfarande på den där kollektionen som liksom knockar sockorna av mig men tills dess är Matthew Williamsons ett mycket bra tidsfördriv.
-
Inspirationen säger han kommer ifrån tanken att en modern tjej landat på en öde ö och att hennes ordinära garderob med tiden börjat blandas upp med naturens egna material. Låter kanske lite flummigt men visst syns tanken där i kläderna. Safari-skjortor och tweedjackor, påsydda nitar och metalldekorationer, brodyr, krås och siden mixades ihop med fransar, trä, pärlor, tofsar och botaniska mönster. Färgskalan är definitivt idébärande, mörkt grönt möter grälligt orange och ljust azurblå får kontrast i brunt, gult och skimrande kornblått.
-
Kollektionen är, precis som jag nämnde ovan, fin i både helhet och i detalj. Inte bara är kollektionen bärbar och fin att beskåda i den helhet den blir presenterad i här, den tåls också att synas, plockas isär och kombinera om. Det är det som gör den särskilt intressant. Detta tillsammans med en spännande ny approach, en prövande färgskala (som skiljer sig en hel del från övriga visningar för våren) samt en lekfullhet som bevisar att man inte måste vara Galliano eller Ghesquiere (även om de är fantastiska de med) för att vara nyskapande.
-
--Lisa
