fluorescentmoonlight

♥ LISA ♥

Idag har jag brunchat med ett handplock av några av världens bästa tjejer. Sen satte jag och Fanny igång ett projekt som vi hoppas hoppas hoppas kunna genomföra i sommar. Nu ska jag ladda ur, ladda om och gå ut och dansa med söstra mi som firar en skriven tenta och 1,5 år på juridikutbildningen. Jag är stolt och glad och nu vill jag bara tillägga att COS eventuellt och förhoppningsvis kommer att öppna i Stockholm (läst hos Skande). Ja, det var det. Tack och bock för nu.

--LISA

-

Den belgiske designern Dries Van Noten har mode i generna och det märks tydligt i hans design. Han är trygg i sitt skapande, är på hemmaplan, och en given del av the Antwerp Six (och däri min favorit). Tryggheten jag upplever i Van Notens design finner jag i hans medvetna känsla för silhuetter och för konstellationer. Han designar inte för en typ av kvinna som Wang (ung, underground, blasé) eller för en säsongskvinna med ny stil varje säsong så som exempelvis den inspirationsbundna Prada (flickigt, kaxigt 50-tal en säsong och påklätt, kvinnligt 60/70-tal nästa). Inget ont emot varken Wang eller Prada (om de skulle läsa och råka kunna svenska) men det är något väldigt intressant i att Van Noten-kvinnan är konstant återkommande men också så odefinierbar. Hon kan ha nästan vilken ålder som helst. Hon kan vara uppklädd eller nedklädd och allt därimellan. Hon är feminin och mjuk utan att vara flickig eller mjäkig eller ens romantisk. Kvinnlighet misstas för ofta för sexighet. De två kan definitivt ses tillsammans och både kontrastera och komplettera varann men de är inte synonyma!

-

2011's vårkollektion fick mig att tänka på det Van Noten designade hösten 2008. Tydliga, klassiska tryck i diffus utformning. Elegant, soft och ja - kvinnligt. Inspirationen 2011 kommer från en belgisk konstnär som heter Jef Verheyen och hans teknik att fånga ljuset i sin konst. Kollektionen innehåller mycket således mycket ljus och ljusfångande material. Det är edge och mjukt i samma paket och visningen gick mycket passande till tonerna av Florence+The machines The dog days are over.

-

Jag tror att jag tänker tillbaka på 2008 för att jag känner igen mönstren med stora blommor på flytande sidentyg. Skillnaden de två kollektionerna emellan är dock färgsättning och övrigt mönster. Dessutom en sydostasiatisk känsla av körsbärsblommor och kimonos. För att föra in konstreferenser använder jag den ständigt återkommande Pollock för att beskriva hösten 2008. Ett virrvarr av färg och mönster men ändå med en klar enhetlig tongång.

-

Det är själva känslan som förenar de två säsongerna i mitt huvud. Och så Van Noten-kvinnan som skapar en enhet kring allt det Dries skapar. För att sätta det i hans egna ord "A woman who is not afraid of elegance."

--LISA